kvällsjogg

Har varit ute i det fina vädret på en riktig löprunda, tänkte att idag ska jag verkligen ta ut mig och det gjorde jag, sprang tre minuter snabbare än vad jag brukar och herregud vad trött jag var när jag kom hem, hade spyan halvvägs uppe. Jag älskar känslan av att vara helt slutpumpad och ha mjölksyra upp till öronen, men det är inte ofta man kan pressa sig till det, utan oftast saktar man ner på tempot föratt man inte riktigt vågar känna att det är jobbigt. Det är faktiskt en konst att kunna ta ut sig, när jag tävlade längdskidor hade jag konsten att kunna ta ut mig till max när det var tävling, men när jag slutade började jag känna bekvämligheten med att dra ner på tempo och hålla mig på en lagom jobbig känsla istället för att besegra mjölksyran när benen knappt bär en för man vet att man orkar mer än vad man tror. När man tror att man inte orkar mer har man mer än 20 % kvar att ge !